När jag sover är det dig som jag ser,det är du som står framför mig och ler.Du tar min hand och springer iväg med mig,och allt jag kan tänka på är dig.Men när jag nu vaknar vill jag att du ska va här men jag vet att du redan är där.Du är på en plats där du mår bra,du är på en plats dit jag också vill dra.Men jag förbannar mig själv för att jag aldrig såg något,för att jag aldrig såg vad som runt dig pågott.Trodde väll att du skulle våga berätta,men du trodde nog att jag redan sett detta.Att jag aldrig såg det bakom ditt leende. och nu är det för sent, Förlåt